Det var inte sminket som räddade min hy. Det var insikten om att min hud försökte säga något. Under flera år kämpade jag med hormonella utbrott som dök upp som på beställning, oftast veckan innan mens. Djupa finnar längs käklinjen, ömmande, röda och svåra att täcka över. Jag kände mig hjälplös och ärligt talat ganska trött på att prova produkter som inte gav resultat.
Så jag började tänka om. Istället för att pressa huden med starka produkter eller täcka över den med lager av foundation ville jag försöka förstå vad den behövde.
Förstå hormonerna
Det första jag insåg var att hormoner inte är något man kan ”bota” med en kräm. De är en naturlig del av kroppen, men de kan påverkas – och det är där jag började. Jag började spåra mitt mående under cykeln. När åt jag som sämst? När sov jag för lite? När blev huden som sämst?
Mönstret blev tydligt. Sömnbrist, sockersug, stress och mens – det var som en cocktail för kaos i huden.
Vad jag förändrade
Jag började göra små justeringar. För det första prioriterade jag sömnen. Inte bara mer sömn, utan bättre sömn. Jag tog kvällspromenader, stängde av mobilen tidigare och införde en rutin med magnesium och avslappning innan läggdags.
Kosten var nästa steg. Jag skar ned på snabba kolhydrater, började laga mer antiinflammatorisk mat och ökade mitt intag av bra fetter som avokado, olivolja och nötter. Inte extremt, bara mer medvetet.
Men det som kanske gjorde störst skillnad var att jag bytte ut hela min hudvårdsrutin.
Min nya hudvårdsrutin
Tidigare hade jag använt aktiva produkter utan att riktigt förstå vad de gjorde. Nu fokuserade jag på att stärka hudbarriären. Jag lade till en mild rengöring, ett återfuktande serum med hyaluronsyra och en lugnande ansiktskräm med ceramider. Inget som irriterade. Inget som torkade ut. Jag lärde mig också att punktbehandling inte alltid är lösningen – det handlar ofta om helheten.
Jag lade även till produkter med niacinamid och salicylsyra, men försiktigt och bara när huden kändes stabil. Och jag slutade helt med att pilla i ansiktet. Svårare än man tror, men så värt det.
Resultatet
Det tog inte en vecka. Det tog månader. Men sakta började huden lugna sig. Utbrotten blev färre, mindre smärtsamma och till slut mer sällsynta. Jag började känna mig bekväm utan smink igen. Det kändes som att jag hade fått tillbaka kontrollen, fast utan att behöva ”bekämpa” min hud.
Vad jag lärt mig
Att bli av med hormonella utbrott är inte en quick fix. Det handlar om att lyssna på kroppen, vara konsekvent och ha tålamod. Det viktigaste jag tog med mig är att huden är ett resultat av allt: sömnen, maten, stressen, cykeln, produkterna – och hur vi behandlar oss själva.
Min hud är inte perfekt idag, men den känns balanserad. Och det är för mig det bästa beviset på att jag hittat rätt väg.
